Karins Cancerdagbok

Jag var bara 33 när jag diagnosticerades med kronisk cancer. Det var väl inte precis det roligaste som hänt mig, men livet går vidare. När jag blev sjuk ville jag gärna läsa om andra i samma situation, så p.g.a detta startade jag denna blogg så att andra skulle kunna läsa om mig ;-).I övrigt är jag nu 36 år, är gift och har två barn.

Wednesday, February 14, 2007

Karin har somnat in

Flera av er som följt Karins blogg vet förmodligen redan vad som hänt (via kommentarerna i förra inlägget, eller via något diskussionsforum). Men för er som inte redan vet, så måste jag nu komma med sorgliga nyheter. Karin gick bort fredagen den 2 februari. Hon var hemma hos sin familj ända till slutet.

/Karins vän Maria

PS. Jag har varit tveksam om jag skulle göra följande tillägg här i Karins blogg, men jag gör det ändå: Det finns en insamling hos Cancerfonden (startad av Scrappiz, ett av scrapbookingforumen Karin var med på) till minne av Karin.

Friday, January 19, 2007

Hänger kvar...

Svimmar en del, är på KS ibland. var och röntgade ryggen i går, allt bra. Var här hemma i julas, trevligt. Tack för alla kort jag fått, orkar ej skicka själv längre, pinsamt.

Thursday, January 04, 2007

Trött men vid liv.

Har varit in på KS 2 ggr,en gång med streptokocker, en gång för att jag kräktes och svimmade. Är hemma nu, OK men trött hela tiden.

Sunday, November 26, 2006

Jag lever fortfarande...

men har legat på KS en vecka. Streptococker, inte bra. Hade jättehög snabbsänka, nästan 800. Nu är jag mest bara trött och vilar. Maken var också sjuk, så han märkte inte hur dålig jag var. Mamma kom hit, tyckte jag verkade okontaktbar och fixade ambulans. Tur det, själv fattade jag ingenting. Kunde tydligen ha dött.

Har äntligen sålt hunden. Känns jättetråkigt, saknar honom redan, men det var ju nödvändigt. Han flyttar till Västervik.

Måste vila igen.

Sunday, October 29, 2006

Den sista försökskaninen

... i Lapatinib-projektet i Uppsala blev jag! Om det inte funkar ska jag visst få Xeloda (ett ganska känt cellgift). Doktorn där i Uppsala var urtrevlig, vi döper honom till doktor H för att särskilja honom från alla de andra. Undersökningen tog 1,5 h!!! Nåja, de måste ju vara noga. De gick igenom formulär, kollade mig neurologiskt och tog blodprov. Både jag och han tyckte att cortisonet var ett otyg, så om detta hjälper ska jag börja få trappa ner så fort som möjligt. Vore ju skönt att kunna ta sig upp från stolar själv i alla fall. Härom da'n var jag ute på lunch med vännen M och kom varken upp från stolen eller ur taxin, fick assistens av servitör/taxichaffis som tur var. Lätt pinsamt, men vad sjutton ska man göra? Färden dit med sjukresetaxi (till Akademiska sjukhuset i Uppsala alltså) med mamma gick bra, men se'n när vi skulle hem strulade det för att det var fel landsting. Jag hade frågat om det skulle bli krångel p.g.a detta när jag beställde taxi på morgonen, men det skulle gå så bra så. Hrm. Tog en timme att få tag på taxi och det var nog bara för att mamma var så "bitchig" kanske är det bästa ordet *hehe* som vi fick en ö.h.t. Hade jag varit ensam hade jag väl suttit där än, var för trött för att ringa runt och bråka. Nåja, till slut kom vi hem.

Barnen är hos mamma och pappa nu + nästa vecka p.g.a höstlov. Mannen och jag har det lugnt och skönt och försöker sälja hunden vilket fortfarande känns urtrist. Folk är så konstiga, i går skulle några komma och titta på honom mellan 18 och 19, men de dök inte upp. De ringde inte ens, dålig stil. De bodde inte långt bort.

Nåja, nu väntar jag på remisser för ca 10 olika undersökningar, röntgen av hela mig typ - scinter, CT, MR, EKG, hjärtundersökning och Gud vet allt. I UPPSALA alltihop förstås, så det blir en del åka. När projektet drar igång behöver jag bara åka dit var 4:e vecka, medicinen är i tablettform. Känns i alla fall mer hoppfullt än förut.

Satt och scrappade halva natten i går och hela da'n i dag. Det var en cybercrop på ett av mina forum. Kul! Gjorde 8 sidor totalt, se'n orkade jag inte mer.

Wednesday, October 25, 2006

Kurs? Försökskanin?

Nu vet jag inte hur det blir... Anmälde mig till en kurs på ASIH i går, den lät jättkul, man skulle måla och skapa fritt och få lära sig lite nya tekniker. Den skulle blörja på fredag och hålla på från 13 till 15.

Får nog skippa åtminstone första gången (tyvärr) för i morse ringde de från Akademiska Sjukhuset i Uppsala, ska dit 13.30 på fredag för läkarbesök. Handlar om den nya medicinen som liknar Herceptin men även funkar på hjärnmetastaser. Den heterLapatinib tror jag (stavning...) .Vore sååå bra om jag fick den.

Nåja, kanske kan hoppa på konstkursen nästa gång.

I morgon ska vännen M och jag sitta och glo på skräckfilmer här på förmiddgen och se'n ut och käka lunch. Får ta färdtjänst, går allt sämre (jag alltså). ASIH har varit är och pratat diabetes på morgonen, annars har jag tittat på program om konstnärer (bl.a Holbein) på Viasat History och skrivit klart ett par brev.

Tack för alla snälla kommentarer på bloggen!

Monday, October 23, 2006

Glad!

I dag har jag haft tjejer från Cancerforumet här på fika. Fick en underbart vacker orkidé som forumet samlat till, morrhårspengar till en katt *fniss* och många glada skratt. Behövde nog vara lite social, har gått ensam hemma och skräpat ett tag nu.

I morgon ska jag till doktorn, han lär bli förvånad att jag lever. Hehe. Ska bli intressant att se vad han säger.

Maken är hemma på halvtid med närståendepenning nu. Det är skönt.

På höstlovet åker jag upp till mamma och pappa med ungarna. Måste tyvärr sälja hunden eftersom jag inte kan gå ute - knappt inne (rullstol är på väg). Ska ringa en massa folk i kväll (annonssvar). Den 3:e ska mor, jag och dottern (och ev. vännen M) på Syfestivalen (de har scrapgrejor också). Hoppas på att ha fått rullstol då, annars lånar jag farmors.